Idag var det återigen ett besök på Sahlgrenska. Denna gång för en halvårskontroll; tester och eventuella justeringar.

Jag åkte iväg i god tid, turligt nog, för utanför Göteborg C satte jag mig på rätt spårvagn, men åkte åt fel håll. Först ute på Hisingen, hållplats Frihamnen tror jag den hette, insåg jag att det här är Fel. En kvinna satt i sätet bredvid, och när jag frågade henne “Sahlgrenska är inte åt det här hållet, va?” avslöjade hennes leende att nej, det var det bannemig inte. “Hoppa av här [Frihamnen], kuta över bron till andra sidan och ta nästa vagn tillbaka” löd svaret. Sagt och gjort, landade vid Sahlgrenska strax innan utsatt tid klockan 09:00.

Inne i väntrummet såg jag ett ungt par med en dotter, 3-5-ish år gammal, som hade en avvikelse i vad jag skulle anse vara “normalt” i beteendet. Inte mycket avvikelse, men tillräckligt för att jag skulle känna av det. Jag kastade ett hastigt öga på henne, och såg då att hon bar på två CI. “Ah”, tänkte jag. Jag tänkte ställa ett par – rent allmänna – frågor till föräldrarna, men innan jag hann det dök audionom AS upp i dörren, och jag gick iväg. I hissen passade jag på att ställa frågorna till henne istället, och jag fick de svar jag sökte.

Uppe hos AS pratade vi igenom saker rent allmänt; hur allt har gått, hur jag mår, om Ciborg bootar bra, osv. Där passade jag på att uttrycka en stor dos positivism om hur CI har förändrat hela mitt liv på väldigt kort tid. Jag passade på att berätta om den stora nackdelen; min totala oförmåga att kunna lokalisera ljud, och hur mycket problem det vållar i vardagen. Summan av kakan här var att för att visa intresse för ett till CI skulle jag kontakta remitterande läkare, och det ska jag göra.

Sen var det dags för tester. Som referens kan man läsa den här bloggposten, där de förra testerna finns med, men annars:

Gubbtestet – en gubbe läser osammanhängande meningar, upprepa sista ordet – var 70% förra gången. Idag: 82%.

Normaltestet – en kvinna läser legitima meningar, upprepa hela meningen – 60/88% (korrekta meningar / korrekta ord) förra gången. Idag: 95/99%.

Angående det sista; jag missade alltså ETT ord på hela testet. Ett enda litet fjantord från att kunna vråla “NAILED IT!” rakt ut. Med tanke på min historik är det här ett osannolikt och sinnessjukt bra resultat, men det där lilla ordet kommer att reta gallfeber på åsnan i mig. Because.

Men allvarligt talat; ett enda missat ord på en sablans massa upplästa meningar är inte dåligt. Inte med tanke på att jag lekt Ciborg i bara ett halvår, och prickat 82% på gubbtestet. Referens här är att jag prickade 0% på samma test i januari 2015.

Så, liksom, vem fan är jag att gnälla liksom?

Bild osv:

De två sista, 24% / 36%, var Gubbtestet med störande brus pålagt. Där syns klart och tydligt att jag inte är någon övermänniska på något sätt; störande miljö påverkar taluppfattningen i hemskt stor grad, vilket gör att mina krav om bullerfria miljöer fortfarande är fullt relevanta.

Jag berättade sen för AS om det fysiska problemet jag upptäckte för någon månad sen. Bakom örat, troligtvis nånstans där implantatet sitter, är det en väldigt djup krater. AS reagerade på detta också när hon kände efter, och skulle ta upp det med kirurgen redan imorgon (de hade någon sorts möte då). Grejen är också att när man trycker försiktigt i denna krater så händer det något inne i huvudet. Jag kan inte beskriva vad, mer än att något händer. Min helt lekmannamässiga, anatomifria, gissning är att något lossnat, och att själva elektroden blir påverkad av tryck.

Men vad vet jag, jag är ingen läkare. Jag kan bara konstatera att det här är en avvikelse.

—

Efter Sahlgrenska skulle jag luncha med AG på Nordstan. Dessvärre drog Sahlgrenska ut 45 minuter på tiden, och jag satte mig än en gång på rätt vagn men fel håll, så jag tappade ytterligare tid. Först vid 11:20 var jag framme. Då mitt tåg skulle gå klockan 12:00 var det för tajt med mat, så vi satt bara och pratade i en halvtimma istället. Mycket trevligt och uppskattat. Det är så otroligt länge sen vi gjorde det, så det kändes bra att passa på när jag ändå var i stan.

—

AS grejade förresten något med processorn. Tidigare har den bara kunnat indikera låg batterinivå med hjälp av en lysdiod på baksidan, men nu finns även en ljudsignal. Mycket uppskattat, för det gör mig fri från beroendet av att andra skulle meddela mig när batteriet är på väg att lägga av.

Testade funktionen i eftermiddags, och det är en tydlig ljudpuls när det börjar bli dags att byta. Statistiknörd som jag är så satte jag igång en timer direkt efter första ljudpulsen, för att klocka hur lång tid det är mellan “varning” och “game over”.

Facit: det kommer en ljudpuls varje kvart, med start cirka en timma innan batteriet är dränerat. Idag gick det 66 minuter mellan första pulsen och dränering. Helt ok, väldigt diskret signal och goda marginaler för att hinna byta batteri. Det har tyvärr hänt mer än en gång när jag sitter i ett viktigt samtal att batteriet bara har lagt av, helt utan förvarning, och naturligtvis utan att ha reservbatteri med mig. Feh.

—

Nu är det läggdags för barnen, så jag sätter punkt här.