Jag har varit skonad från smärta, men nu börjar den tillta.

Känslan här och nu, klockan 8 på morgonen, är som om jag hade öroninflammation. Det är en spänd känsla i innerörat, hela vänstra halvan av huvudet känns varm och jag blir lätt yr när jag går. Har varit vaken i två timmar och jag är redan trött. Tog precis en ipren och hoppas att det hjälper.

Tinnitusen är, precis som igår, lägre. Den finns kvar och är jobbig, men är inte ens i närheten av mördarnivån jag hade direkt efter operationen. Detta är framsteg, ett rejält sådant.

Planen idag är att försöka duscha. Jag har inte gjort det sen operationsdagen i torsdags, så jag känner mig inte helt jättefräsch. Samtidigt vågar jag inte riktigt gå all-in med en dusch då jag inte vet hur jag kommer reagera. Kyla / kall vind på operationsområdet gör att hela huvudet fryser. Jag går i princip omkring med en mössa hela tiden just för att inte bli nerkyld; bieffekterna av det är inte så roliga.

Före jag duschar måste jag sova. Barnen är hos dagmamman, frun är på jobbet, och mitt huvud pulserar nu rejält. Det enda jag kommer ha ork till är just att sova. Jag vill hellre vara vaken och fajtas, men jag orkar helt enkelt inte just nu och jag ser heller ingen anledning till att kämpa emot.

Sömn är bra saker. Faktiskt.