20:00
Kasst med uppdatering här på senaste tid. Anledningen stavas “Vård Av Barn”, så dagarna har varit en utmaning. Nu har jag själv börjat bli rätt vissen, så resten av veckan blir en utmaning.
Det finns iallafall ett par Ciborg-relaterade punkter att plita ner här. Den första, som jag glömt skriva om, är att jag nu kan höra tystnad.
Du läste rätt: Jag kan höra tystnad. Det har jag inte kunnat göra på 25 år. Var utomhus för några kvällar sen, och det var alldeles knäpptyst. Visst, det fanns en tinnitus som surrade lågt, men den var knappt mätbar. Istället hörde jag hur tyst det var. Det låter jävligt paradoxalt, men det där är stort.
Ett stort krux som dykt upp de senaste dagarna är att CI hamnat i ett vad jag tror är bullerdämpande läge. Skitbra feature, när jag kör bil eller är inne i en affär full med gapande tokstollar, men baksidan med det är att det även påverkar taluppfattningen i tysta miljöer. Ljuddynamiken blir påverkad, på ett väldigt negativt sätt. Jämför jag söndag med idag onsdag hör jag skitkasst idag, just på grund av det den där “smarta” anti-buller-funktionen. Ska till Sahlgrenska den 16:e och då lär audionomen få hacka om inställningarna lite, för det här är dåligt.
Har skrivit det förr och skriver det igen: ljudet är en total mardröm. Liknar inget ljud alls, låter mest blippigt och bloppigt, och ännu värre i bullriga miljöer, men på något jävla vänster går det att extrahera tal ur det. Jag fattar inte hur det funkar. Alls. Lyssnar jag bara till ljudet som sådant vill jag bara slänga skiten åt helvete och gräva ner mig under kudden, men om jag ignorerar hur det faktiskt låter och bara lyssnar till talet som på något magiskt vänster kommer ut ur sörjan så funkar det. Och det är ju det som är hela vitsen med CI, att fixa just talet.
En läkare sa till hustrun att jag ska inte förvänta mig några mirakel den första månaden. Det är nog det jag gör, tror jag. Väntar på att hela världen ska explodera ut i vackra färger och glada symfonier. Istället är det bara bita i äpplet och hoppas det inte finns några maskar. Iallafall den första månaden. Det här är ett maraton, inte ett sprintlopp. “Upp till ett år” kan det ta med träning, säger alla, så istället för att bara sucka och hänga läpp är det bara att köra på.
Den mentala fallgropen jag snubblade i rejält i helgen har jag till viss del lyckats ta mig ur. Jag är fortfarande lite allmänt negativt inställd, men möjligheten här är binär: Get busy living, or get busy dying. Jag har inte så jäkla mycket val. Tycka synd om mig själv är helt OK ibland, det gjorde jag i söndags med ca 1kg lösgodis, bara det inte blir en vana. För den vanan är svårare att kämpa emot än om det är något fysiskt. Åsnan är starkare fysiskt än vad den är mentalt, så även om det blir ett par dippar här och där, och vissa virr-situationer, har jag fortfarande siktet inställt rakt fram och långt bort. I långa loppet är det nog det enda hållbara. Tror jag.
Men fan vet. Det är tufft när/om hela universum bestämmer sig för att bråka, släppa all skit på en gång. Som den här veckan; två barn med runt 38 i feber och en mängd snor som sällan skådat har tagit på krafterna. Rejält. Och nu, om jag känner min kropp rätt, när jag själv verkar hamna i det träsket blir det inte roligt.
Natten till idag var inte rolig alls, enligt hustrun. Sonen låg i sin säng och snorpep, dottern – som låg mellan oss – satte sig upp då och då och halvt feberyrade, jag snarkade och väckte dottern, och sonen, och frun, så det var en mindre cirkus i omgångar och ingen av oss fyra fick särskilt mycket sömn. I och med att jag dessutom är stendöv nu för tiden när jag sover så är det inte trivialt att väcka mig om behov uppstår mitt i natten.
—
Direkt när jag kopplar ur CI, vid läggdags, sker det alltid något skumt i huvudet. Dels blir jag stendöv på fläcken, och det har ger en konstig bieffekt. Det känns som att det först slår lock för hela huvudet, och sen drämmer en rejäl tinnitus till. På morgonen är tinnitusen oftast överjävlig, och i det läget vill jag egentligen bara köra ner huvudet i sanden. Fast en sån manöver hjälper naturligtvis inte ett skit, men att kunna fly den situationen vore hemskt välkommen.
—
Barnen sover sen 1.5h, men det finns vissa indikationer redan nu som säger att det här kommer inte att bli en rolig natt. Oh joy.
—
Jag har tre uppladdningsbara batterier. Empiriska tester visar att det går åt två fulladdade såna per dags användning. Missar jag att ladda dem (har inte hänt ännu) har jag även en specialadapter som kan matas med två knappcellsbatterier. En sån räcker längre än en dag, så jag är inte helkörd om laddningen uteblivit. Det är ett stort plus.
—
Audionomen bakade in två extra program i CI sist jag var där; ett program för teleslinga, och ett annat för bullriga miljöer. Dessvärre missade hon att dressera fjärrkontrollen, så när jag ikväll skulle testa teleslingan för att lyssna på Lindeman fick jag sitta där med lång näsa så fjärrkontrollen bara hade programmet för normalläget i sig.
—
Imorgon är det torsdag. Då är det en vecka sen jag blev inkopplad.
Tiden går.