19:20

Det är fredag, och det är sex dagar kvar, och jag känner inget speciellt inför det som komma skall. Alls, faktiskt. Inför operationen var jag vettskrämd bortom all sans och reson (av antagligen rätt rationella orsaker), och det blev värre för var dag operationsdatumet närmade sig, men inte den här gången. På ett sätt är det skönt. Jag kan äntligen bara vara jag, utan externa faktorer. Ingen stress, ingen tinnitus, ingen trötthet, ingen huvudvärk, ingen smärta, ingenting. Bara jag. Och sonen, då, men han stensover redan. Fru och dotter är annorstädes över natten, så det är bara jag.

Det är fredag, och idag damp sjukersättningen ner från Försäkringskassan. Jag kan lugnt säga att det är dyrt att vara sjukskriven samtidigt som man är arbetslös. 380:- per dag, efter skatt, är vad som gäller. Det börjar kännas rätt piss att behöva vända på varenda krona hela tiden, men jag kan inte göra mer än att bara gilla läget eftersom jag är sjukskriven till början på april.

Det är fredag, och jag blev helt plötsligt uttråkad. Jag är van vid att mina två terrorister springer omkring och alstrar en rejäl dos ljud, men med den ena borta och den andra sovandes är det knäpptyst. Modulo tinnitusen, då, men likväl knäpptyst. Jag är inte van vid det, men jag misstänker starkt att jag från och med nästa torsdag – inkopplingsdagen – kommer att önska att det var T-Y-S-T överallt. Iallafall tills jag fått vänja mig efter den initiala chocken som hjärnan kommer att få.

Det är fredag, och här sitter jag i soffan och kopplar av. Jag tror jag behöver det just nu.