07:30
Det har varit lite för många positiva framsteg, eller nåt, på sistone så den här morgonen resulterade i en rejäl braksmäll.
Vaknar med hög tinnitus, mordsmärta på vänster sida om halsen, ont inne i örat, halvgroggy, etc. Bad frun kolla om det syns något på utsidan, men nej. Jag kan inte ens identifiera om det är på huden eller om det är i muskeln smärtan sitter, men det gör förjävla ont. Feh.
Jag är fett groggy också. Hickar jag får jag en yrselimpuls. Käckt, va?
Som bonus på kakan sade ett av barnen en väldigt nedsättande sak till mig på morgonen, och när alla åkt iväg välte jag en blomvas så att allt vatten rann ut på min tänkta frukost samt golvet. Det är väl här jag egentligen bara förväntas skita i allting, och bara dra täcket över huvudet, men just nu är jag bara “meh” rakt igenom så jag orkar inte bry mig.
Ända tills smärtan kommer och på ett tacksamt och kärleksfullt sätt påminner mig om att jag har ont.
Meh.
Jag är förjävla gnällig just nu, känner jag, så jag flikar in en positiv sak. Fick brev från Sahlgrenska igår. Inkoppling sker torsdagen den 3:e mars. Det är väl sådär en 22 dagar kvar dit, men nu när det finns ett datum satt är det bara att blicka framåt. Hittade sen en cool widget till WordPress så nu finns det en hipp nedräknare till datumet. Alla glada, jag ska nog ta en svängom med några bekanta!
Ända tills smärtan kommer och på ett tacksamt och kärleksfullt sätt påminner mig om att jag har ont.
Meh.
22:00
Det pågår seriöst trasiga / konstiga saker i min kropp just nu.
Vid ändring från sittläge till stående, oavsett hur försiktigt, blir hela vänstra delen av huvudet blockerat på något sätt. Tänk “hårt tryck mot öronen i flygplan”. Alltid. Varje gång. Och inte nog med det, när jag väl ställt mig upp och börjat gå, så blir denna blockering allt mer intensiv. När jag gått runt ett tag släpper det, dock. Det är hemskt frestande att tryckutjämna i det läget, men gör jag det blir känslan som att köra in en skruvmejsel rakt in i huvudet via örongången.
Smakerna är helt uppåt väggarna. Tungan känns helt bedövad och jag drämmer den mot tänderna i tid och otid för att se om den reagerar.
Hostar jag, vilket jag verkar göra relativt ofta nu för tiden, blir jag yr så det visslar om det. Det är förbannat jobbigt. Hicka ger samma effekt, yrselimpuls.
Sist men inte minst, det KLIAR NÅT SÅ FÖRBANNAT i operationssåret. Läkare har förr i tiden sagt till mig att “Det är bra, det betyder att det läker”. Vilket i sig är bra, men det är SÅ frestande att klia. Börjar jag klia är jag körd, det slutar säkert med att jag kliar loss tejpen och river sönder såret, så jag rör ingenting alls men önskar hela tiden att någon kommer förbi med en stålborste och river loss rejält.
Jag är übertrött om dagarna, fortfarande. Om det är ett symptom på något dåligt eller något bra har jag ingen aning om, men det är rätt jäkla trist att inte ha orken. Hjälpte frun med att ta ner fyra av hennes hyllplan från övervåningen till nedervåningen. Tog kanske 20 minuter, jobbade i lugn takt och överansträngde mig inte det minsta, men likt förbannat var det ridå på mig efteråt. Bara att sätta sig i soffan och se glad ut.