10:50

Nu är det mindre än 24 timmar kvar.

Spänningen är hög, lugnet är samlat. Imorgon sker det som förhoppningsvis ska ge mig ett nytt liv. Det är svårt att inte vara stressad, men eftersom dagens schema är fullspäckat med administrativa och praktiska saker hinner jag inte ägna tankarna så mycket tid. Egentligen borde jag kanske göra det, så jag inte vaknar upp med tjugo ton stress som bara brakar loss på en och samma gång, men det hinns inte riktigt med just nu.

Tinnitusen är katastrofal. Den är så stark att jag även med maxvolym knappt hör ett dyft. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att stressen sätter sig i tinnitusen istället för magen, men det är rätt överjävligt att gå omkring med ett konstant dån i huvudet.

12:20

För att lugna mig började jag dammsuga hela nedervåningen. Det funkar, för då måste jag rikta fokus på nånting.

Sen hittade jag en hel drös med förb”£$¤# duplo-bitar under ett par möbler. Sen insåg jag att det är mina barn som lagt dem där, och hjärnspöket sa “Tänk om du inte får se dem igen efter imorgon”. Det knäckte mig rätt hårt, så jag fick pausa ett tag för att torka tårar.

Därefter gick jag upp och tog den första, av två, desinfektionsduschen med descutan. Jag hade glömt bort hur illa det där möget luktar. Senast jag använde det var inför en bråckoperation 2014. I duschen såg jag barnens vattenkanna de leker med när de badar, och än en gång kom hjärnspöket fram och knäckte mig för en stund.

14:00

Ska strax hämta barnen. Tinnitusen ligger på en rekordnivå, så hög att jag inte ens hör min egen röst inombords.

Testa själv att hålla för öronen eller ha öronproppar och prata. Du hör/känner din egen röst, eller hur? Jag gör inte det, och det utan öronproppar. Det ger nog en hint om hur hög tinnitusens volym är.

16:40

Jag har under lång tid bollat och bävat mycket med tankarna och insikten om att jag kan bli permanent stendöv av operationen, om den inte går som den ska. Jag kan också åka på en permanent hjärnskada, om de skulle borra för långt. Etc. Såna tankar, som på ett eller annat sätt skulle ta bort en dos livskvalitet.

Nu är jag i ett tillstånd där allt ovanstående saknar betydelse. Det enda jag vill är att få träffa mina barn igen efter operation. Det är min absolut enda önskan. Mitt absolut enda krav. Om allt lyckas och jag återfår hörseln så är det en stor bonus, men att få se mina barn är nog det enda jag vill just nu.

19:00

Sista nattvarden innan fastan börjar (klockan midnatt): en hönökaka med smör, fem skivor skinka, ~tio skivor ost, separata lager bestående av – i ordning – grillkrydda, paprikakrydda, chilipeppar, cayennepeppar, vitlöksgranulat, och oregano.

22:00

Svårighetsgraden höjdes ett par snäpp ikväll.

Kl 19:00 bet hustrun, som skulle följa med till Sahlgrenska, av en tand. Totalt kaos i över en timma med att jaga fatt en jourtandläkare, to no avail. Inte ens vid Sahlgrenska finns det någon, som hon skulle kunna gå till. Jag ställde in mig på att behöva åka själv.

Kl 21:00 ramlar dottern ur sängen, rakt ner på golvet med ett kabrak och gallskrik som följd.

Kl 21:50 skulle jag ta den andra descutan-duschen, när det visade sig att dottern hittat förpackningarna i badrummet, öppnat dem och lekt med svamparna i handfatet.

22:15

Hustrun följer med, med trasig tand. Den kvinnan är det jävlarimig krut i. Jag är glad över att hon raggade upp mig för snart 11 år sen. Vet inte vad jag skulle ta mig till utan henne, ärligt talat. Jag hade definitivt inte begått en sån här operation iallafall, den saken är klar.

Väskorna är packade, allt – utom den andra desinfektionsduschen – är klart. Klockan 04:00 ringer klockorna, klockan 04:15 startar vi bilen, klockan 04:30 sätter vi de förhoppnings sovande ungarna i bilen och kör till deras mormor, sen iväg till Sahlgrenska. Klockan 06:45 ska jag infinna mig på avdelning 124, Gröna Stråket 5, nära norra porten.

Klockan X på förmiddagen och Y timmar framåt är det dags.

cd ~/ciborg && make build && make install

Klockan Z vaknar jag, det har jag bestämt. Klockan 14-19 är det besökstid, och då kan man svänga förbi avdelning 125, samma adress, och säga hej. Om man vill.