Ringde Sahlgrenska på morgonen och förklarar läget; det blir för stora problem att opereras den 1:a oktober, måste ändra tiden.
Lång historia kort: operationen flyttas till den 26:e oktober. Ett mer perfekt datum stod nog inte att finna. Alla praktiska detaljer skulle hinna lösas innan dess, jag skulle kunna gå på begravning (40 mil bort) utan att stoppa kroppen full med anti-smärt-knark för att orka, och övriga saker. “Gudarna ler mot oss”, för att citera hustrun.
26:e är en måndag. Operation klockan 07:00 på Sahlgrenska. Det enda jag kunde tänka på här var rusningstrafiken i Göteborg. Snacka om att fokusera rätt. Typ inte.
—
Sahlgrenska ringer 10 minuter senare. “Det blir ingen operation den 26:e. Två sköterskor bokade in en patient samtidigt. Den andra har högre prioritet än du, så Ledsen Error. Du står därför utan tid just nu”.
10 minuter. Så länge varade den glädjen.
—
13:30 var det vaccination på NÄL. Pratade med en ung läkare som inte kände till CI så värst mycket. Fick förklarat vad vaccinen gör, men blev något förvånad över att jag bara får en dos idag. Måste vänta åtta veckor på nästa. Förstod inte riktigt hur Sahlgrenska har tänkt här – först vaccination med en dos av två, sen operation åtta dagar efter, och vaccinationsdos nummer två åtta veckor efter?
Läkaren var lite förbryllad när jag nämnde det, men höll med när jag sa att “De borde veta vad de gör”.
Ut går läkaren och in kommer sköterska med spruta. Den nålen var nog den mesigaste jag fått på jag vet inte hur länge. Nålen jag får i samband med blodgivning var rena haubitzen jämfört med den här. Prevenar 13 hette knarket, och enligt FASS är det mot pneumokocker.
“Sitt ner i väntrummet i 15-20 minuter. Mår du okej så kan du åka hem direkt, annars säger du till oss”.
Jag gjorde som jag blev tillsagd, men de som känner mig vet att vänta är inte min grej. Tre minuter på den stolen och jag var gravt uttråkad, så jag gick ner till bilen och åkte hem. Korkad chansning kanske man kan tycka, ifall det skulle hända något, men så blev det den här gången.
—
Väl hemma blev jag sjukt trött. Om det var på grund av vaccinet eller om jag äntligen lyckades koppla av kan jag inte svara på. Hustrun trodde på det senare, och jag är nog böjd att hålla med. Gårdagens mentala berg-och-dalbana kombinerat med dålig sömn de senaste månaderna gjorde nog sitt.