Efter att ha lämnat barnen hos dagmamman kommer jag hem och får ett par onda blickar av hustrun. “Har någon från skyddat nummer ringt dig nyligen?”.

Det hade det. Typ 10 gånger de senaste 10 dagarna. Det visade sig ha varit Sahlgrenska som skulle meddela att operationen blir av den 1:a oktober. Om 8 dagar. Rent spontant kände jag att det var inte så helt lyckat av dem att per telefon meddela tid för en öronoperation.

Saken är den att jag hade – rent mentalt – ställt in mig på en operation i augusti. Det tog mig närmare fyra månader att förbereda det mentala, men när jag inte hörde nånting från Sahlgrenska släppte jag allt och slutade bry mig. Det blev därför lite av en rejäl kalldusch när de ringde och släppte bomben. Om det tog mig fyra månader sist, hur i helsingefyr skulle jag lyckas med samma bedrift på åtta dagar?

Det, plus fixa barnomsorg. Plus att hustrun ska fixa tjänstledigt från jobbet. Plus en sablans massa andra faktorer. I oktober väntar en begravning för en av mina bästa vänner. Inte en chans att jag missar den. Allt blev för mycket på en gång så jag kände mig halvt ihjälklubbad av en säl ungefär hela dagen. Det var mycket praktiska detaljer som skulle fixas, men även ett par ekonomiska. Jag står fortfarande utan jobb så den biten går väl inte göra så mycket åt direkt, men hustrun kan inte ta hur mycket tjänstledigt som helst (för att följa med mig på operation, bland annat) utan att det blir kännbart.

Den biten gnagde lite i mig. Rätt rejält, förresten, och gjorde mig i princip så uppgiven att jag bara ville lägga ner hela skiten och få tag på ett jobb istället. Känns rätt jävligt att behöva välja; en operation med risk att gå omkull, eller skippa operationen och förbättra underlaget först. Men, handen på hjärtat; hade jag inte lyckats hitta ett jobb under 18 månaders tid, vad är sannolikheten att jag i ren panik skulle få tag i ett nu? Zero. Noll. Zilch. Moment tjugojävlatvå på ett sätt.

—

Sahlgrenska hade telefontid mellan 14-14:30, enligt pappret, så vi försökte ringa dit och senarelägga tiden för operationen. Ingen svarade i telefon så det var bara låta saken bero resten av dagen.

—

Imorgon torsdag ska jag dessutom till NÄL för vaccination mot pneumokocker och meningokocker. Snabba ryck med precis allting här, lite snabbare än vad jag är van vid.

—

Kvällen blev bättre. På något mirakulöst sätt hade jag fått energi, såg inga problem framför och tyckte “nu kör vi!”. Var tusan jag hittade den boosten vet jag inte, men den var välkommen som kontrast mot läpphängandet tidigare.